Trodde inte att jag skulle orka lämna men märkte att det bara handlade om ifall jag skulle orka stanna. Så kan det gå...Snörena var oknutna, gången baklängesvriden medan blicken riktades rätt och slätt dit näsan pekade. Så fick jag lära mig en ny sorts balans.
Efter en vecka på nya jobbet börjar blicken riktas enbart framåt. Skönt, stadigt och spännande...
1 comment:
kul en ny bild alltid lika spännande att se synd att det inte är varje väcka men vem hinner med allt inte jag i alla fall men jag försöker i bland...
celeste
Post a Comment